Antalet hemlösa i Göteborg har ökat dramatiskt under de senare åren, mycket beroende på den bostadsbrist som råder. Du ska nu få följa hemlöse Rolands liv från födsel till nutid.
Roland föddes för 35 år sedan i bostadsområdet Majorna. Området var då ett typiskt arbetarområde och mycket riktigt jobbade Rolands föräldrar båda på SKF, stadens verkstadsjätte. Skiften var långa och ofta jobbade en av föräldrarna natt för att få ihop några extra kronor. Roland såg sällan sina föräldrar tillsammans i hemmet och han fick aldrig något hjälp med skolan. Även fast Roland var en snäll pojke hade han stora
svårigheter att koncentrera sig i skolan och hamnade därför i onåd med många av lärarna.
På den tiden kände man nämligen inte till något om ADHD utan Roland ansågs helt enkel vara både bråkig och korkad.Efter att ha klamrat sig igenom nian med urusla betyg fick Roland, som sina föräldrar,
jobb på SKF. Han jobbade i verkstaden och trivdes ganska bra med det. Han träffade Eva på arbetet och gifte sig med henne på sin 20 års dag. Det såg ut att arta sig riktigt bra för den orolige kille som aldrig riktigt kände sig trygg i skolan och därför nästan helt saknade betyg. Paret flyttade snart in i en nybyggd fyra i Biskopsgården och skaffade två barn. När Roland var 25 år började dock saker och ting gå snett. Vid de stora nedskärningarna under början av 90 talet förlorade Roland jobbet. Att börja läsa var inget alternativ och några andra jobb fanns inte att få. Att gå arbetslös lockade fram den gamla rastlösheten som Roland haft under sin skoltid och för att dämpa den började han dricka. Drickandet ökade i omfattning och för fem år sedan tröttnade Eva. Roland förlorade sin fru, lägenheten och sina barn. Några andra ställen att bo på hade inte Roland eftersom hans enda släktingar, föräldrarna, var gamla och sjuka och var inlagda på ålderdomshem. Rolands enda utväg var att bo i någon trappuppgång och så har han gjort ända fram till idag. Spriten finns fortfarande kvar och de mesta pengar han lyckas skrapa fram hamnar i systembolagets kassa. Något hopp om en egen lägenhet har han inte och barnen har han inte sett på flera år. Vore det inte för ett 4 år gammalt kort skulle han inte ens ha kommit ihåg hur de ser ut.
Tips inför skrivandet av ditt PM
• Vem har ansvaret för att Roland hamnat på gatan. Är det Roland själv, företaget som gav honom sparken, politikerna som inte löst bostadsbristen eller vi vanliga svenskar som inte gör mer för att hjälpa folk i Rolands situation?
• Hur tänker du när du ser en uteliggare på stan?
• Ser du någon lösning på problemet med utslagna och fattiga? Vilken? Vad kan VI göra?
• Försök att hitta egna infallsvinklar.
Maila in ditt svar till idjr(snabel-a)utb.simrishamn.se
1. jag tycker att det är politikernas fel som inte har löst bostadsbristen.
SvaraRadera2.Jag själv tycker att det synd om dom, och även att det är äckligt, för dom är väldigt ohygiensika och smutsiga.
3.Dom som är fattiga kunde ansträngt sig mer för att få ett jobb så dom känar pengar så dom kunde skaffa sig en lägenhet.
Vi kan nog inte göra så mycket åt att dom är fattiga och utslagna.
4. Kan inte hitta någon.
1 det är väll politikens fel att det går fel som vanligt dessa kostymnissar som sitter och leker vi makten det hade inte fåttgöra dett enligt mig.
SvaraRadera2 det är väll ganska synd om dom men inte så mycket att jag tänker hjälpa de.
3 de uteliggare som vill tillbaka i arbetslivet ska man hjälpa och de som vill men inte kan på grund av olika anledningar men de som inte vill kan man använda som drivkraft eller boxskuddar eller något sånt människor som inte vill jobba eller göra någon ting för de inte orkar och vill utan en bra anledning ska ha pisk
4 man kan försöka hjälpa folk lite mer an vad ,man gör idag det gäller alla aven mig
Synd om honom. Problem tycker jag är att han gav upp när det började gå fel. Han har haft motgångar hela livet och sen när det började gå bra blev han väl helt till sig. Sen när det gick sämre igen försvann väl hela hans självsjänsla. Synd om honom. Rycker han bara upp sig och börjar ta tag i saker kommer det att bli bättre med tiden.
SvaraRaderaJag skyller faktiskt på politikerna som inte kan lösa problemet.
SvaraRaderaJag personlig tycker synd om dom som inte har något och jobb och tillslut hamnar på gatan. Sen tycker jag att det är en egens ansvar att se till att försöka hitta ett jobb så man kan skaffa lägenhet.
Och att börja dricka sprit kommer ju inte göra saken lättare det är bättre att försöka få hjälp på annat vis för sitautionen blir inte bättre av att man börjar ta droger eller dricka sprit. Jag tror tyvärr inte att vi som privat personer kan göra så mycket åt det. Utan detta tror jag är något som politikerna måste ta tag i.
det e politikerna och företaget. för om han haft kvar jobbet kanske han inte bövde levt på gatan.
SvaraRaderastackare!
politikerna bör hålla vad dom lovar, om att sänka arbetslösheten.